Klockan är 01.34 och jag är vaken, ligger i soffan och tänker, känner efter. Och när jag gör det är det inte kul, de känns jobbigt, det känns tungt. Ja kan inte släppa! jag är livrädd, är det sista gången? ja vill inte! får panik. Hur kan det bli så att man står en människa så nära, och på en enda dag så kan hela framtiden förändras? Om jag kunde säga förlåt! om jag kunde gjort saker ogjorda för att inte ha sårat dig, jag skulle göra allt för det. Kan inte släppa pågrund av all ångest, att göra en människa som står dig så nära illa. En människa som skulle följa dig dag och natt, alltid ställt upp under alla omständigheter, hur kan man sparka på en sån underbar människa? hur kan man sjunka så lågt?
Hur många gånger jag än säger förlåt så kommer jag aldrig kunna få de här ogjort, eller att få dig att känna dig bättre.

Tro inte att detta handlar om bebis i magen, har aldrig ångrat mitt beslut, och kommer inte ändra mig heller.
Utan när man låter sig själv att känna efter så kommer det upp känslor som man trodde man va färdig med, men dom har bara legat gömda, långt inuti en, väntat på att jag ska känna efter, och smäll så kommer det. Allt på samma gång!

ArkivX på tv nu, ska kolla på programmet, sen krypa ner i sängen, blunda, glömma och hoppas på att få somna.
Upp imorgon tidigt och ordna till med hyrbil och möbler, sen har vi ett problem avklarat.

Gonattski