Hur kändes det? hur hände det? hur kom jag på det?
En helt vanlig dag!
Skulle ta tåget ner och hälsa på min pappa i Gnesta, så sätter mig, och har precis köpt alla twilight böcker, så gissa om jag va helt fast under en timma! iallafall så kommer ja in på perrången, och dags att börja bestiga mounteverest, som många kanske vet så bor pappa HÖGST upp i hela Gnesta. Ja går förbi apoteket... utan att ja egentligen förmodar nått? att min mens inte hade kommit va nått som ja inte tänkte på, brösten ömma! och de gör dom varje månad innan mens? men ja sprang in för Simons skull mer eller mindre. Han hade frågat och skojat lite om det!
Kommer hem till Pappa, slänger av mig alla grejer, går å kissar på en gång! som alltid innan man öppnar dörren, man blir lika kissnödig varje gång!

Gör testet utan att oroa mig för fem öre, går ut och sätter mig och pratar med Pappa i vardagsrummet, och går tillbaka efter 10 minuter i helt lugnt tempo! Jag skriker rätt ut, och tappar mobilen ur handen för att lyfta ut testet. Skriker till pappa att läsa alla instruktioner, för ja tror ju att allt är fel!
Ringer helt hysterisk till min storesyster och frågar om hur allt ska se ut, och hon sa: DU ÄR GRAVID!
kollar på klockan, apoteket va stängt!
Springer ner till ICA och köper ett test, ringer och skriker till Mimmi att hon måste dyka upp inom en timma innan ja dör, mötte henne + mitt test. Sprang hem! och sen visade de sig de där +:et.

Panik, glädje! varför e ja det? ska ja va glad?, va ska ja göra? SIMON!
Kommer på att han måste veta, och vill verkligen inte oroa honom när han är andra sidan Sverige på jobb i Eskilstuna. Men jag tar mig samman och ringer. Förklarar vad som hänt, å han säger. Ja ringer snart!
Trodde de värsta, att han va arg, chockad, att han aldrig mer skulle ringa!
men telefonen ringer och en glädjefylld simon ringer och säger att han kommer hem redan imorgon, han vill va hos mig, hos oss! och vi ska lösa allt, att vi kommer ordna det här, och att vi kommer bli dom bästa yngre föräldrarna.

Och sen dess har denna korta tid redan vart fylld av lycka, en lång resa som är överväldigad!
Men fortfarande så är det den bästa dagen i en kvinnas liv, ett beslut som man aldrig kan undvika! jag är inte mamma för en dag, jag är mamma i hela mitt liv, tills den dagen mitt sista andetag tas! Och vet ni vad? Oavsett läge, tid och rum så kommer ingenting någonsin att få mig att ändra mitt beslut.
Må att kalla oss unga! säga att de är så mycket vi kommer missa i våra liv, så mycket vi annars kunnat göra. Men jag kan göra allt detta MED min familj!

Så är ni unga föräldrar, vi klarar det också.
Visst att jag har en mer ordnad tillvaro, fast jobb, lägenhet och ordnad ekonomi och en underbar sambo. Men jag är UNG! men det är upp till mig att bevisa för samhället att vissa har helt fel. Jag kan klara de lika bra som resterande 30:åringar, jag kan klara de lika bra som någon annan mamma! och ja kommer alltid att finnas här.